Beach 2019 bla bla


Har ni märkt att sommaren börjat smyga sig på? Det tydligaste tecknet på detta kan man tro är solen eller blommor som blommar.

Men nej! Det är då Aftonbladet lägger ut sina härliga löpsedlar med hur man går ner i vikt snabbt.

”Vila dig till drömvikten!” ”Anette, 46 åt grus: tappade 16 kilo på en månad- det skramlar lite när jag går men titta så fit jag är”!

”Ät skit och bli smal med vår unika metod”….Ja, fantasirubrikerna verkar inte ha några gränser.
Även på Instagram och andra sociala medier flödar det med konstiga träningsprogram och onaturliga ideal. 

Jag märker det ganska mycket i min vardag också.
Jag börjar se samma personer två gånger om dagen helt plötsligt.
Ser hur folk taggar varandra i inlägg om hur man ska äta för att komma ” i form”. Hetsen är här…

Detta är lika intressant varje år, hur mycket tid som går åt på att folk ska hitta ett sätt att få fram magmusklerna så snabbt som möjligt.
Istället för att då hitta en balans som funkar 365 dagar om året. 


Jag har full förståelse för att man vill se så snygg ut som möjligt under sommarhalvåret och att man därför kanske drar ned på sina snabba kolhydrater. 
Men det här med att:

  1. Springa på morgonen (hysteriskt)
  2. Strypa sina kolhydrater och bara äta sallad. 
  3. Träna igen på eftermiddagen för att förbränna så mycket som möjligt. 
  4. Köpa för små kläder för att man tror att detta är den enda lösningen att hålla motivationen uppe. 
  5. Blodsockret sjunker och ett sug av socker uppstår så man maxar i sig allt man kommer över för att sen tro att ”men jag har ju ändå tränat två gånger idag så jag kan äta detta”. No, no, no…
  6. Köpa träningsprogram av personer som inte riktigt har koll på läget. 
  7. Gå på bluffar som står på Instagram och Facebook
  8. Vi kan hålla på i en evighet. 

Mina bästa tips för att få en snygg och tränad kropp både invändigt och utvändigt är inte så svåra.
Men du behöver rätt verktyg av rätt person. Någon som lyssnar till vad du vill och ser vad du har för kroppstyp att jobba med. Så gå inte på allt du läser, utan var väldigt källkritisk. 
Bara för att en person har 30K+ följare på Instagram och står att personen är PT så betyder det inte att hen har en komplett PT-utbildning. 

Det bästa du kan göra är att skriva ner dina mål.
1. Vad du ska åstadkomma varje vecka. PLANERA DIN TRÄNING. 
2. Hur du ska lägga om din kost för att på ett hållbart sätt nå dina mål?
3. Istället för att tänka ”vad ska jag inte äta” så tänk, ”detta ska jag äta för att det mår jag bra av att äta detta”
3. Hur mycket och vad du ska träna.
4. Planera in det i din kalender. Du är den viktigaste personen i ditt liv. Prioritera dig även om nåt oförutsett kul dyker upp.
Tacka nej till vinhänget på Bar Himmel om du bestämt dig för att ta en löptur.
5. Berätta för din partner eller vän, så du har någon att bolla din resa med. 
6. Sätt ett slutdatum och bara KÖÖR.

Om du inte har möjlighet att ta hjälp av en PT, så kolla igenom youtube och se om du hittar någon som får dig inspirerad.
Men inte vem som helst nu, mycket är bara rent hyckleri. 


Varför är det då så svårt när det egentligen är så enkelt? Varför sätter vi så hög press på oss själva istället för att försöka hitta en balans som fungerar 365 dagar om året? 
När jag läser detta så kan jag känna ”hur kan man fortfarande gå på dessa delar och tro att man mår bra av det här” 

Säger det igen! 
SÖMN, RIKTIG MAT, TRÄNING/MOTION OCH SEX. 
Där har vi det, allt för att vi ska må tipptopp!

En vanlig träningsvecka!

Hallå!
Hoppas ni mår magiskt och njuter av våren som kommit (även om det är typ fem grader).

Jag har fått lite frågor om hur mina träningsveckor ser ut, superkul men detta är ett känsligt ämne för så många då vi inte riktigt kan jämföra oss med varandra rakt av när det kommer till detta.

Det som är normalt för mig är inte fungerande för mina somliga av mina kunder eller vänner.
Och det som funkar för dom är inte optimalt för mig.
Men, så här brukar de se ut!

Måndag: Kör alltid marklyft och chins i dryga 30 min, sen hoppar jag in på en high intensity-klass och svettas bort helgens synder. Det passet brukar vara 45 min men arbetande tid kanske 30 min. Så där har jag en go 60-minutersträning!

Tisdagar: Här kör jag ett HIIT-pass på lunchen med ett gött gäng. Mest för att det är så sjukt roligt men också väldigt utmanade.
Onsdagar: LEG DAY!! (Nej, inte ”lägg dej”. LEG DAY!) Här trycker vi på med de tunga benövningarna. Under de senaste 5 månaderna har jag kört extremt tungt.
Nu pratar vi alltså 5 repetitioner på kanske 80-90% av mitt max.
Men de senaste veckorna har jag gått tillbaka till det lite roligare!
Spänst, fler reps och mycket lättare vikter.

Torsdagar: Överkropp! Här kör jag allt som har med den övre delen att göra. Bänkpress, axelpressar, rodd, axlar och mycket rörlighet för axlarna.

 Fredagar: VILA! OCH GOD MAT!

Lördagar: Intervaller, det kan ni läsa om under ”WORKOUT”.

Söndagar: Benpass nummer två!
Detta passet är mer ren njutning.
Man kan sova ut, äta en härlig lunch och sen har man massor av energi för att orka med träningen.
Visst verkar det vara mycket?
Jag vet, men det är en toleransnivå som jag arbetat upp under många år.

Någonting jag gör varje dag är yoga nidra. Detta är något som fått mig att börja slappna av ordentligt och fått min kropp och kännas så mycket med sammansatt och inte så splittrad. Liksom att huvud, kropp och själ håller ihop och arbetar inte emot varandra.
Jag har fått en personlig guidning av Johanna Hector. Det känns verkligen som en burk med honung som smeker hela kroppen invändigt.

De dagarna när jag känner att jag jobbar för mycket eller att energin inte är på topp tränar jag inte. Inte konstigare än så.
Jag har under årens lopp blivit väldigt duktig på att känna in min kropp och framförallt hitta en balans där emellan.
Man ska aldrig ge sig ett på ett pass om man redan innan känner sig utdränerad.
Det är liksom kroppens sätt att tala om för en att det är dags för vila.
Men om du känner dig fit for fight- kör hårt!!

Mental styrka? YES

Mental styrka? YES

Först, innan vi börjar med något annat så måsta jag tacka er för all feedback angående mitt inlägg om kroppshets.

Jag förstår er mer än vad ni tror och jag är så tacksam över att jag kan hjälpa er ändra ert tankesätt när det kommer till detta! 
Det är ett stort problem och ibland behöver man bara läsa någon annans tankar för att börja tänka om. Hänger ni med på vad jag menar? 

Just nu sitter jag i solen och tänker på alla er tjejer som jag under dessa år fått träffa och hjälpa samt hur många som blivit mentalt starka. 

Och ni som dragit er ut ur ätstörningar, destruktiva förhållanden, från hetsträningar, från skönhetsideal som är fake, från allmänt negativa delar av livet. Er vill jag hylla! Ni är så sjukt grymma.

Hur jag hjälpt till är ingenting då jag egentligen inte gjort så mycket, men den resan dessa töser gjort är helt otrolig.

Detta har jag gjort samtidigt som dom kommit och pushat träningen till 100%. Så, hjälper styrketräning om man vill bli starkare psykiskt? För många, absolut. 

Att man känner att man kan göra något som man trodde var möjligt är en stor bedrift. Sen om det är att lyfta sin egna kroppsvikt i ett marklyft eller att bara ta sig till gymet och cykla i 45 min. Spelar inte så stor roll!

Träning är något många föraktar. Bara tanken på att ha en personlig tränare är helt uteslutet. Att ha en personlig tränare handlar inte om att man ska dö och känna sig brutalt utmattad, utan tanken med att ha en bra coach är att man själv i slutändan ska bli bättre. 

Sen om det innefattar att du ska springa allt vad du har i 10 minuter så är det bara att göra det, för det gör dig bättre. 

Så, hur blir man starkare i sig själv? 

För det första, sluta lyssna på människor som inte accepterar dig för den du är. 

Hitta något du är extremt svag på och gör det till din styrka.
Träna och förbättra.

Ta bort negativitet och saker som drar ner dig (detta kan vara det svåraste då vi kanske inte riktigt vet vad det egentligen är som får oss att må dåligt) 

Och viktigt! Skriv ner saker som är jobbigt för dig, saker som tynger dig och arbeta med dom. 

Byt ut vänner (WHAT?)
Har ni hört detta uttryck ” keep your friends close but your enemies closer”
Precis, detta är något som kanske känns konstigt men om du har vänner som du har bara för att ha, så ta bort dom.
Detta är något jag lärt mig med tiden, att det är bättre att ha 4 nära som älskar mig för den jag är villkorslöst än att ha 50 st som inte riktigt är på samma plan.

Och till slut, lär dig att älska dig själv.
Det är trots allt dig själv du ska leva med oavsett vad som händer i livet.

FÄRGEXPLOSION

Jag är ju ungefär 50 % kanin och 50% människa när det kommer till mat. 

Jag äter väääääldigt mycket grönskar och frukt/bär. Det är superviktigt för mig att få i mig alla olika färger som finns i växtriket.

Desto mer färg, detso lyckligare blir jag! Låter kanske lite bananas (see what I did there?) men helt ärligt, tänk er en gammal isbergssallad med tomat och gurka och nån färdigblandad Findusdressing!? 
Det är ju inte direkt det roligaste jag kan komma på i livet.

Men! Denna sallad tycker jag är en fröjd för ögat och det tog inte längre tid än någon annan sallad. Jag brukar köpa hem vissa råvaror och preppa klart det så att det bara är att montera ihop när man kommer hem efter en tuff dag på jobbet. Så! 

Polkabetor! HUR vackra är inte dessa? Jag brukar skala dem, skära dem i tunna skivor (kan inte använda en mandolin, halva fingret åker alltid med tyvärr). Och till slut lägger jag dom i iskallt vatten. På så sätt blir de krispiga och goda.
Testa, det gör verkligen skillnad! 

Jag brukar köpa färdiga salladsmixer för om jag ska vara helt ärligt så orkar jag inte stå med fyra olika sorters sallader och blanda för att sen när man öppnat påsen så blir den slemmig på en dag. 

Addera grönsaker såsom tomat och gurka. Till lunch slänger jag alltid i någon typ av frukt också, i detta fall granatäpple. Men det funkar inte som middagsmat, den lilla energin jag får av frukten får mig att studsa runt här hemma på nätterna. 

Jag kompletterar alltid med en smarrig proteinkälla såsom lax, kyckling eller halloumi.

Om är du vegan kan du lägga till den proteinkälla du föredrar!

Recept:
Salladsmix
Pumpakärnor
Granatäpple
Sugar snaps
Polkabetor
Tomater
Gurka
Timjan

Kroppshets, kroppsfixering, kroppsperfektion, kropp hit och dit!

Jag måste ändå säga att TACK för all fantastisk feedback som ni ger mig, ni anar inte hur mycket det betyder. Det är liksom ett kvitto på att det det man gör har effekt i folks liv. Tycker det är helt fantastiskt! 

I veckan har jag jobbat vääldigt många timmar. Jag brukar jobba ganska långa dagar och ganska många timmar i sträck. Vi var i Krakow förra helgen så allt har bara gått i ett denna veckan. Det kanske kommer ett litet inlägg om Krakow senare…

Men, nu till något viktigare!

Jag läser inte så många bloggar men de jag läser har oftast inriktningarna mode/skönhet, mat/livsstil och träning.
Men, när träning och skönhetsoperationer börjar gå hand i hand blir jag helt matt i huvudet. Äpplen och päron folks!
Så är det bara.

Som ni vet vid det här laget så arbetar jag med träning, fulltid och övertid.
Jag tränar folk och är lite av en hobbypsykolog samt att jag coachar folk i hur man bör äta. MEN, även i att älska sig själv för den man är (detta låter så äckligt klyschigt men det är verkligen så).

Det jag vill skriva om idag är något som ibland kan komma som en käftsmäll hos många i vardagen. Kroppshetsen. 

I min omgivning handlar det mycket om att ena dagen så vill man vara den superstarka tjejen, den med de synliga musklerna, definierade magmusklerna och kunna lyfta x antal kilo. Medan andra dagen så vill man vara den som är en typisk size zero. Smal och petite.

WHATS UP WITH THAT? 
Detta är något jag kan relatera till så hårt, alltså ÖVERDRIVET. 

Jag hatade när någon kom och sa ”jäklar va stor du är” och det jag gjorde förr när någon sa så var att jag gick ut på en promenad i två timmar, slopade alla tunga vikter och hoppade över vissa mål. 

Sen när jag fick höra ”men så smal du blivit” så blev jag lite rädd och började träna tungt igen. Allt för en meningslös jäkla skitkommentar. 

Sen var ekorrhjulet igång…

Nu råkar jag veta att det är otroligt många som kämpar med just denna hets. Att hela tiden kämpa emot sin genetik eller att försöka bli något som man inte riktigt vet vad det egentligen är. 

I vårt lilla samhälle (jag säger lilla för att förminska det för att det inte ska ta för stor plats hos er) så ska vi hela tiden försöka vara ”lyckliga”. Åh vad lyckligt allt är hela tiden!!

I dagsläget är de lyckliga de som har de dyraste väskorna, som går till frisören en gång i månaden för att ändra om sitt hår, de som har de nyaste träningskläderna, de som hänger på de typiska inneställena, de som retuscherar sina bilder, de som hela tiden promotar olika typer av skönhetsingrepp och dricker vissa drycker och tycker allt är magiskt, fantastiskt och AMAZING.  

Helt ärligt skiter jag fullständigt i det ovanstående för det är inget jag kan relatera till. Men jag har alltför många som kommit till mig de senaste 5 åren på SATS och kommit med samma snack och presenterat denna problematik.

I min värld sitter lyckan i något helt annat, lite som Bob Marley sa angående sina pengar: ”Richness is life forever”. Lite samma sak är det med materiella ting och skönhetsingrepp (för mig). Jag älskar fina grejer och jag älskar att köpa fina grejer. Men det är ingen beständig lycka och jag köper den inte för att någon ska titta på mig och säga ”kolla, hon måste vara lycklig”. Men ett rus kan man väl ändå kalla det, det är sen gammalt. 

Missförstå mig inte nu, många av mina absolut närmsta vänner har både silikonbröst, botox och restylane. Men de skulle ALDRIG någonsin gå ut och säga ”Hejhej, titta på mig! Idag har jag varit och blablabla”. Det där är deras ensak och de håller de för sig själva. Får de frågan så svarar de ärligt (det är just därför jag älskar dessa töser så otroligt mycket)

Plus att jag känner flera framgångsrika bloggerskor, men det behöver inte betyda att jag står för allt de står för trots att jag respekterar dem som personer.

När jag sitter på instagram och tittar igenom flödet så kan jag få en ordentlig klump i magen. Hur blev det såhär? Hur blev träning och kost någonting som vi förknippar med skönhet? Är det inte två helt olika grejer? Vad hände med den tiden när man gick och tränade för att må bra och man åt för att man behövde bränsle till kroppen? Vad hände med tiden då tjejer och killar var ute och spelade fotboll och skitade ner sig istället för att ta selfies inne på ett gym och skriva om att ”idag gick jag på löpbandet i 75 minuter och avslutade med 10 minuter mage”. 

Kroppshets i all ära, jag älskar att känna min snygg, stark och feminin. Jag ÄLKSAR att känna mig som Wonder Woman. Men det är jag det.
 
Vi tränar absolut för att vara snygga också, men man ska inte behöva välja.
Du kan vara snygg om du är smal, stark, överviktig, överdrivet definierad eller bara precis som du är.
DU ska inte behöva välja, du ska inte behöva bli påverkad av vad någon säger angående ett skönhetsideal (om du är den personen som följer folk som du är tveksam på eller ger dig dålig energi så ta bort dom PRONTO).

Jag tror och jag vet att om du ändrar ditt mindset och börjar tänka på dig själv och din egna lycka/framgång så kommer du att känna ett lugn.
I slutändan handlar detta om dig själv och vad du har innanför ditt pannben, inte vad någon annan tycker eller tänker. Fuck em.

Träna det du tycker är kul OCH det du är dålig på, gör dina svagheter på till dina styrkor.

Njut av livet och livets alla guldkorn. Såsom mat, sex, vänner eller vad det nu må vara.

Låt dig inte fastna i någon dålig vibe, utan när du känner att du har något du är tveksam på så tala med någon du litar på.
Om du inte har någon får du mer än gärna höra av dig till mig såklart 🙂

/ P

LÖRDAGSINTERVALLER!

Jag har fått så många frågor hur jag och B springer våra intervaller och även varför jag springer?

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag avskyr att springa, jag tycker att det är fruktansvärt och jag njuter inte en enda sekund. MEN!

Känslan efteråt är obeskrivlig, den är magisk och endorfinerna pumpas ut som inget annat. Leendet på läpparna är det största någonsin och hjärtat samt lungorna tackar dig för att du får allt att fungera.

Jag ska inte springa något lopp utan bara känslan av att  kunna springa är ganska go.
Lika väl som man ska lyfta tänker jag att jag bör kunna springa, yoga och köra diverse högintensivt pass. (och ligga på soffan, vääääääldigt viktigt)
Ett ganska enkelt helhets tänk!

Jag springer aldrig långdistans, det sliter för mycket på mig och innan jag ens har börjat har jag redan gett upp. (Så ”det sliter för mycket är bara en lam ursäkt)
Men, intervaller är något jag älskar.
Att få kunna springa så snabbt man kan i x antal minuter och sen få vila. 

Sen tycker jag det är tråkigt att springa själv för då har jag ingen att tävla med (även om B springer mycket snabbare så blir jag ändå triggad till att öka upp).

Nej jag vet att det inte är en tävling men om han skulle se att jag springer på samma hastighet som honom skulle han behöva åka upp och då blir hans kondition bättre, indirekt kommer han slå sin tid på Göteborgs varvet (det är min plan men det vet han inget om). 

Såhär ser det ut:

2 min x 8
(Vila 2 minuter efter varje intervall, stå INTE still eller sitt INTE ner utan promenera på en låg hastighet)

1 min x 8
(Vila 1 minut efter varje intervall)

Jag brukar springa mina intervaller på: (km/h)

2 min x 8
1. 16.5
2. 16.5
3. 17,0
4. 17.0
5. 17.5
6. 17.5
7. 18.0
8. 18.0

1 min x 8
1. 18.5
2. 18.5
3. 19.0
4. 19.0 
5, 19.5
6. 19.5
7. 20.0
8. 20.0

Med uppvärmning och nedvarvning har du 60 minuters träning.

Jag vet att detta ser galet ut, men detta är någonting jag verkligen gillar att göra så jag kämpat mig upp till dessa siffror.

Om du är nybörjare så börja lägre, om du är en van löpare så kan du testa dessa hastigheter.
Om du behöver hjälp med din löpning för att du ska springa ett lopp eller annat så kontakta någon av de löparcoacherna som finns. (Jag har massa bra på lager)
 
Modifiera det efter din kapacitet och se det som en utmaning. Ge inte upp, utan förbättra istället.

/ P 


I fikarummet.

Jag har en kund som bett mig ta upp ett visst ämne, titta här! 
Exempel:

Du sitter i fikarummet på jobbet med ditt mellanmål som du komponerat ihop hemma för att undvika situationer där ditt blodsocker sjunker och sötsuget skjuter upp i höjden.

Plötsligt kommer din kollega in med en tårta och sätter sig bredvid dig.
Kollegan säger: Idag fyller Maggan år så vi har köpt tårta!

Efter några minuter samlas hela kontoret i fikarummet och du sitter kvar.

Maggan som fyller år tittar på dig och säger
”Meh, måste du alltid vara så nyttig? Kan du inte slappna av och ta en bit tårta? 

Och nu måste du förklara dig. Varför? 

Är det för personens dåliga samvete av att inte kunna motstå den perfekta tårtan från Brogyllen?
Eller är det för att hon stör sig på att du kan motstå tårtan och känna att du inte behöver det? 

Jag brukar aldrig hamna här, för på min arbetsplats har vi ALLTID godis/kakor/bullar och diverse sötsaker i vårt lunchrum.
Men ibland får jag en liten pik eller två, men jag kan hantera killarna, jag vet att de inte vill mig något ont.

Jag äter inte sötsaker på vardagarna för jag får galna dippar av socker, blir lite hög de första minuterna men sen blir jag så trött att jag hade kunnat gå och sova (det passar sig inte när man ska vara alert när en kund kanske bänkar 100 kg)

När det kommer till bortbjudningar säger jag aldrig någonsin något, det skulle aldrig falla mig in att sitta och peta i maten eller inte äta något som en annan person lagt energi, tid och kraft på att skapa för mig.
Att en person har tagit sig tiden till att komponera ihop en dessert för att den ska bli så god som möjligt och så vacker som möjligt slår allt i världen.

Nu är vi återigen tillbaka på ett av de första ämnena ”Man äter det man mår bra av”.
Det enklaste att säga är, ”jag äter inte sånt där” men då får de resterande personer på ditt kontor att framstå som dåliga människor och det vill vi inte. Postive vibes only!

Så, mitt tips. 

Om du vill ha den där tårtan, ät den och ät den med GLÄDJE.
Men se till att du äter den för din skull och inte för sakens skull.
Om du inte vill ha tårtan, så förklara utan att shamea någon annan:
Du kanske försöker gå ner i vikt?
Du kanske mår dåligt av socker?
Du kanske ska träna på eftermiddagen och känner att det är för tätt inpå och vet att du mår dåligt om du äter det?
Din PT kanske har sagt att du inte ska äta socker? (detta är den bästa ursäkten, för då kan du skylla ifrån dig). 

Det absolut värsta jag vet är att höra ”Jo men du som tränar så mycket kan äta detta”. 

Nej, det funkar inte så, bara folk tror att personliga tränare står och tränar hela dagarna så är det inte riktigt sanningen. Vi har också ett schema och vi måste precis som alla andra planera in vår lunch och vår träning.

(Cafe Charlotte i Krakow, DRÖMMMM)