Träning under graviditet

Haaaaallå!
Så kul att börja skriva igen, även om det kommer handla mycket om livet med Douglas Jr och hans far så kommer jag försöka hålla denna plattform öppen för även er som inte tycker det är så intressant. Tro mig. Jag vet hur det är. 
Sjukt att detta inlägg varit klart i två veckor, men livet med DJ är hopplöst när det kommer till planering…oh yes!

När jag fick reda på att jag var gravid (dagen innan var 3-årsdag) så hade jag tre kunder som var gravida. I juni när jag gick på mammaledighet hade jag 14. 14 STYCKEN? Fatta vilken babyboom jag skapade (haha). 

Jag går in i mitt åttonde år som personlig tränare och kan med handen på hjärtat säga att jag är duktig på det jag gör och jag älskar det! På samma sätt som alla mina kunder är så sjukt grymma och gör som jag säger. Det är alltid den viktigaste regeln 🙂

Så här kommer min historia om hur jag tränade under min graviditet och MINA tankar om kan vara bra att ha i åtanke eller inte, du väljer!

Ganska tidigt i graviditeten så började jag känna mig tröttare.
Detta gjorde att jag avstod från all träning som krävde 100% alertness.
Jag la nog de första 20 veckorna på att bara låta kroppen göra sin grej.
Jag tränade om jag orkade, sov så mycket jag behövde och såg till att inte stressa upp mig.

Efter vecka 20 hände det något, jag fick en helt otrolig kraft. Det var som att Junior gav mig extra energi för att trycka igenom de sista veckorna. Trots all kraft, ork och energi så blev det inte mer än 2-3 pass på gymet i veckan. Jag har ju ett arbete som är väldigt fysiskt krävande så jag såg det som vardagsmotion att jobba.
Men de passen som blev av var inte mer än 30 minuter långa så det funkade alldeles utmärkt med jobbet. 

Sen de sista 10 veckorna (från vecka 30) så började jag slappna av mer, jag vilade mer och tränade mina 30 minuterspass.
Jag ville verkligen njuta av den tiden som jag och Björn hade kvar själva och så ville jag njuta av att ha Junior på insidan.
Detta kanske var både den första och sista gången jag var gravid, varför då inte stanna upp och njuta så mycket som möjligt? 

Ingen vet ju vad som kommer hända sedan och man ska inte ta sådana här saker för givet.

Jag kände helt enkelt inte för att pressa mig mer än vad jag behövde.
Vi snackar om 10-20 veckor av mitt liv som jag la på att ta hand om mig själv på insidan.
Mycket värt och det kan jag rekommendera alla. 

Det pratas mycket om träning och graviditet. 
De rekommendationerna som man får av barnmorskan är någonting man ska lyssna på, även om man tycker det är lite löjligt för man har koll på sin träning så handlar tyvärr inte dessa rekommendationer om dig.
Utan de handlar om ditt barn och den lilla personens välmående. 

Många frågade varför jag drog ner på träningen sista veckorna när jag ändå mådde så bra och hade så mycket energi.
För mig var det ganska enkelt, jag höll på att skapa ett barn i min mage..HUR SJUKT VAR INTE BARA DET?

Jag ville inte riskera att tappa något på magen, att jag skulle snubbla på något eller att jag skulle skada honom.
Jag slutade hoppa och springa (vilket jag vanligtvis älskar) vid vecka 14 för det fanns inget i mig som ville göra det, herregud jag har tränat sen jag var 8år, tror det är okej att ta det lite lugnt i några veckor.

Men! Vissa joggar till vecka 30 och löser det galant, vi alla är olika. Tror alla har ett ansvar att lyssna på just. Sin egen kropp och sina behov.
Kolla på Anna Haag som sprang ett lopp på 24 km som höggravid. Dock markerade hon på att hon inte sprang snabbt utan bara lufsade sig fram. Som en mysjogg! 

Summan av kardemumman. 

Det som funkar för någon annan kommer kanske inte funka för dig.
Du kan få inspiration! Men ni är inte samma person.

Så, är du gravid och vill fortsätta träna,
1. Rådgör med någon kunnig, gärna någon som är utbildad inom gravid träning innan du ger dig ut och tränar. 
2. Stanna upp och reflektera ibland, vissa grejer kanske inte är optimala när man är pregnant.
3. Viktuppgången kommer inte komma pga av att du inte tränar ihjäl dig eller att du slutar träna.
4. Var inte rädd utan lyssna på din kropp, inte på din envishet haha.
5. Om det är svårt så försök se detta som en chans i livet att släppa taget om kontrollen, för dessa 40 veckor är det inte du som bestämmer. 

Och till alla mina gravida kunder som jag tränat de senaste 10 månaderna, NI är helt enastående som kommit och kört trots trötthet, illamående, hormoner som hoppar upp och ner och massa andra jävelskap, haha. NI ÄR BÄST!

LOVE!
/p 

Nästa inlägg tar vi om tiden efter graviditeten :)! 

Här har ni en film på mig och Björn när vi tränar i vecka. 22 och jag avbröt efter 47 minuter. Jag började bli kall och lite yr, så det var ett ganska enkelt beslut att stoppa!

The way back….

Jaha, nu var vi här igen.

Sist jag skrev var när jag var gravid i vecka 31.
De sista veckorna 10 veckorna hände det inte så mycket alls.
Jag hade en extremt bra struktur på livet och jobbet.
Kanske för att det för mig blev så viktigt att inte stressa kroppen för hårt, utan att låta lille Junior få lugn och ro.
Träningen begränsade jag till två gånger i veckan. Mer om träningen nästa gång!

Jag jobbade fram till 23 juni och sedan var jag hemma.
Det var helt perfekt, för Junior kom den 22 Juli (BF var 16:e). 
Sista tiden var ganska tuff mentalt, den sista veckan alltså.
Det var en otrolig längtan och jag ville bara träffa honom. Jag ville bara ha honom i mina händer. 
Nu såhär i efterhand önska jag att jag hade pausat lite och försökt vara mer närvarande.
Men heller inte, för det är ju inte jag.
Jag gillar ju när det händer grejer!

Men när värkarna började komma, då är man fan mer än närvarande!
Idag är han 6 veckor gammal och världens trevligaste lille pojk.
Nästa inlägg blir mina tankar blir träning under och efter graviditeten. 

PEACE

Lång time no see


Vi kan väl sammanfatta den senaste perioden med att HERREGUD va mycket som händer i livet just nu. Ja, först och främst kan vi prata om att jag är i vecka 31. VECKA 31?!?! Det är ju helt otroligt, tänk att vi antagligen har en liten prins om 7 veckor (ja, jag hoppas att han kommer 1 juli haha). Midsommar kan han få vara kvar i magen, men sen får han ta och knacka sig ut.


Vi har lagt lite krut på vår lägenhet, 6 nya stolar till matsalen och köket. Björn har producerat ännu mer konst som börjat smycka ut våra våra väggar. Nu behöver vi bara ett köksbord (hur svårt ska det vara) Vi har även lagt trall på balkongen så vi kan börja hänga där. Vi lär ju inte lämna Kungshöjd i sommar. Tänker att vi sätter ett parasoll i skuggan bredvid en fläkt så junior kan hänga där om han är sugen på det.


Trots coronskiten så mår vi väldigt bra, jobbet är i FULL GÅNG. Det är så jäkla kul att jobba när man har mycket att göra… Även om jag är tröttare än vanligt så inser jag nu vilka fantastiska kunder jag har som alltid visar så mycket förståelse, stöd och hjälper till.


En sak som slagit mig är just detta vilken plan jag hade innan jag blev gravid. Allt jag skulle göra, allt jag skulle skriva om och allt jag skulle försöka få fram ”Hur det är att vara gravid”.
I denna graviditet har jag fått så mycket mer förståelse för hur kvinnokroppen fungerar och hur känslig den egentligen är. Kör jag på för hårt så biter det mig i baken.


Som träningen t.ex, jag hade en tanke om att skriva massa program och verkligen pusha mig själv… Ehm… Det gick typ en gång på 20 veckor haha. Resten har bara varit ”välmående”.

Jag har inte varit personen som tränar för att hålla igång, utan jag brukar ändå träna för att jag vill se någon typ av förändring, inom vad spelar inte så stor roll.


Men! I denna lilla period så är det HEEEELT annorlunda. Även om jag avsätter tid för att träna så kan det sluta med att jag sitter och rullar på en pilatesboll i gymmet och lyssnar på Club hits från 2003.

(HUR BRA VAR INTE MUSIKEN DÅ? You´re out of touch, I´m out of time dandarandarandadan).
Som avslutning så kan jag bara säga att är du gravid så LYSSNA på kroppen.

Är du inte gravid så kör, bara KÖR…

Stanna inte utan bara njut av att din kropp är den kroppen den är!

Sammy the salmon

Ja, detta var ju ingen direkt rolig tid. Men ändå, jag har nog aldrig mått så bra som jag gör just nu. Min energi är tillbaka, jag känner igen min kropp (förutom att min tyngdpunkt flyttats till gud vet var). Det är så otroligt härligt på så många olika sätt. Att inte behöva känna sig som en flodhäst som inte orkar ta sig upp ur sängen. 

Jag har haft två veckor av ca sex timmars arbete per dag, istället för tolv timmar. Det har varit så otroligt skönt men ändå konstigt med tanke på omständigheterna. 
Men tänk er själva att ni kommer hem varje dag vid 20:00 och det är knappt så ni orkar med att ställa er och lägga in maten i microvågsugnen. 

Men, när man jobbar sex timmar per dag är det typ som att livet kommit tillbaka fast med tio gånger mer energi!
Jag har stått och lagat helt fantastisk mat, städat runt hemma och bara fixat allt som man annars inte gör. Varit en otroligt bra flickvän också…

Denna rätten är helt enastående! Jag har aldrig varit så nöjd i hela mitt liv med en rätt tror jag. ÅTERIGEN, jag använder inte recept så ni får ta detta med en nypa salt. Men testa detta, ni kommer bli ÖVEREXALTERADE. 

800g Lax 
5 dl Lätt crème fraice 
1 citron 
1 knippe dill 
100g Västerbottensost
1 paket pasta 
Tärna upp laxen i bitar och stek upp med lite smör.  
Pressa över en citron och tillsätt salt och citronpeppar. 
Tillsätt sedan crème fraiche och dill. 

Blanda ihop laxsåsen med pastan och tillsätt Västerbottensost. 

Detta receptet är för fler än en dag, men i vårt hushåll så äter vi middag samt lunch dagen efter.
Vårt hushåll är bäst.
Paulina Out!

Get busy living or get busy….

dying!

Alltså, jösses vilket kaos det har blivit.
Överallt.


Som ni vet har min älskade arbetsplats stängt ner, vilket känns helt galet. Men samtidigt kan jag förstå det! 
Jag ser ingen direkt mening med att grotta ner mig i domedagsprofetior och få panik, utan vi tar en dag i taget. 
Värre saker kan ske, så enkelt är det.
Vi har det ändå trots allt jäkligt bra i vårt land.

Det jag kan sakna mest i detta är alla mina kära kunder, det är nästan hjärtskärande att vi ska behöva vara ifrån varandra.

Jag tror inte ni läsare förstår men mina kunder är som mina vänner, de är så nära hjärtat då man följt dem i så många år och sett deras utveckling. 
De är som dina roligaste vänner samtidigt som de kan vara som din jobbiga lillasyster som klagar på att det är jobbigt, tungt eller bara omöjligt.

Men det är trots allt en fröjd! De är så älskvärda och saknade!!
SATS har stängt ner, det stämmer, men vi som är anställda är här och härjar runt.

Städar, fixar och planerar för att starten ska bli så bra som möjligt.
Jag hoppas V E R K L I G E N att vi öppnar den 26:e, annars får vårt vardagsrum bli en PT studio.
En fet PT-studio i så fall hehe.

På tal om vardagsrum så har vi massa roliga saker på ingång. 

Vi får en stor VIT matta som junior kan kräkas ner, plus att vi får en en VIT fåtölj samt VIT klädsel till soffan som junior kan äta Jordgubbskräm i och även spilla ut mammas rödvin och spy i.
Känns stabilt…

Men utmaningar är välkomna som jag ser det!
Funderar på haklapp i mocka också, någon som rekommenderar det?

Jag och Björn har gått in i denna graviditet med att säga ”vi kommer inte låta junior styra oss och vårt liv” missförstå mig inte nu, men vi känner att vårt förhållande har/är helt enastående.

Vi skaffar inte ett barn för att vi känner att vi måste göra något för att vi glider ifrån varandra eller för att vi har en tidspress på oss.

Som ni vet har vi inte haft en lugn sekund sedan köksrenoveringen i förra lägenheten i Mars förra året. SÅ, Junior är verkligen ett kärleksbarn och han är så jäkla välkommen.
Detta är också sista gången jag kommer använda det ordet. Kärleksbarn. Det låter alldeles för töntigt.

Men tillbaka till vem som styr vad, Junior kommer såklart få köra sitt lilla race. Men det som skrämmer mig är att jag ska glida ifrån Björn.

Att allt i vår vardag kommer handla om Junior och vi glömmer vår kärlek, passion och ja, det jäkligt roliga förhållande vi har. Därför tror JAG med noll erfarenhet av att ha barn MEN jag kommer från en skilsmässofamilj att någon typ av plan måste vi ha.
Mina svärföräldrar bor tvärs över berget och min kära lilla mor bor supernära hon med.

DETTA kommer utnyttjas så vi kan gå till Bar Normal och ha våra datenights. Jösses va viktigt det är för mig! 

Är det så nu att jag blir en mamma som vägrar lämna bort mitt barn så får det väl vara så, men Björn och junior delar en förstaplats i mitt liv, så det är väldigt viktigt att båda är nöjda! 

Ta hand om er, hör av till de äldre som är i riskzon om de behöver hjälp med sina ärenden! Och glöm inte att leva livet trots Coronaskit!!

Preggo träning

HELLO SUNSHINE!!! 
Alltså, igår när jag och björn gick hem så kände jag att det var ett rent helvete.

För det första är det HÖGT upp och för det andra regnade det och blåste från precis samtliga håll. Sen slog det mig att nästa ”vår” så kommer jag putta en vagn med ett litet liv i samtidigt. Frågan är då…kan man vara hemma när det regnar när man har barn? Alltså stanna hemma för att man inte pallar vädret?
Jag menar, barnet kommer ju avsky regnet lika mycket som sina föräldrar, haha.
 
Men hallå. Så farligt är det kanske inte egentligen, så länge man kan knäppa sin regnjacka…. Eller stanna inne :).

Det viktiga är att lägga sina favoritsneakers på hyllan den dagen tror jag!

Idag går vi in i vecka 23.
Junior är 27 cm lång och väger 430g (tror dock han väger mer..haha). 
Fatta att om 17 veckor så kommer denna lilla krabat förändra våra liv på alla sätt som han kan. 

Hur firar jag och Björn detta? Jodå, det ska jag berätta. 
Vi köper en vit soffa och en vit fåtölj and the best…en vit matta. Med andra ord kommer vi ha vardagsrummet i karantän…hahahah!! (Too soon)?

Hur känns det att inte kunna träna som man brukar? Den frågan får jag nog varje dag.. Förstår ni hur SKÖNT det är att bara få gå in på gymmet och njuta av att träna i typ 40 minuter?

Att du inte tränar för att du ska bli starkare, smalare, snabbare, spänstigare, uthålligare eller något annat. 
Utan du tränar för att du och ditt barn ska må så BRA som är fysiskt möjligt. 
DET ÄR HELT MAGISKT.
 
Mitt tips till dig som är gravid, njut och bara njut. 
Men du ska absolut träna och du ska träna för att kroppen kommer tacka sig så extremt mycket. 

Just nu kan jag fortfarande i princip köra på precis som vanligt. Jag springer dock inte (det är nog det enda jag verkligen saknar. Mina mördarintervaller). 

Men allting annat gör jag precis som vanligt fast med halva belastningen. Inga marklyft på 120 kg utan på 60, inga bålövningar förutom lite twistar. 

Jag tränar för tillfället ca 7 tjejer som är gravida vilket är så JÄKLA roligt.

Men där ser jag också vilken skillnad det kan vara.
Vissa känner obehag redan efter vecka 15 med att träna på som vanligt. 
Så det viktigaste är fortfarande att du lyssnar på kroppen.
Och om du råkar vara gravid som jag, det lilla livet som växer i magen.

Vecka 23 liksom, HELLO!

Sluta provocera dig själv!

Tydligen var jag inte alls ensam med att känna som jag gör i min graviditet! Till alla er som skrivit och boostat, NI ÄR SÅ JÄKLA BRA!

Vi är ju alla medvetna om att vi lever i en värld där man ska förfina allting. Oavsett vad det handlar om. Hur man egentligen ser ut, hur man egentligen äter, hur ditt förhållande egentligen är, vilka som egentligen är dina vänner. Förr eller senare kommer du komma på detta, lika bra att dra av plåstret med en gång 🙂

Detta förfinande är ju ganska gräsligt om du frågar mig.
Speciellt när det kommer från personer som du kanske ”ser upp till”.
Där du tror att så här är det och så här bör livet vara. Nje, det är inte riktigt så.
 
Vanligt folk kan inte gå ut och äta lyxfrukostar/luncher/middagar samtidigt som man bara sitter framför en dator och lägger upp en snyggt retuscherad bild på ett socialt forum och får sponsorer. Det säger ju sig självt.
Men trots att vi vet detta så blir vi ändå provocerade?

Missförstå mig inte (en del tjejer är experter på att missförstå saker så därför vill jag klargöra detta)
 
Om du är en person som påverkas negativt av att just gå in och läsa dessa bloggar/instagram konton eller uppdateringar så har jag en lösning: Sluta göra det.

I mitt jobb så träffar jag dagligen personer som har problem med detta.
Att man tränar och tränar, äter 100% strikt (kanske 80% iallafall) och förstår inte varför de inte ser ut som tjejen som har skrivit ett perfekt träningsprogram och ett perfekt träningsschema.
 
Detta gör ont i min själ, just för att det är så otroligt patetiskt och löjligt. Det är inte det här träning ska vara.

Träning ska inte vara någonting självdestruktivt, ångestladdat eller nedbrytande!

Hylla de tjejer du har runt dig som betyder något, låt dem veta att de är mäktiga, magiska och helt fantastiska!!
Vi alla måste peppa varandra mer, speciellt vi girls! Vi är inte mer än människor trots allt

V.22 och livet är mysigare än någonsin.


Denna veckan går vi in i vecka 22 och junior mår magiskt (tror jag). Han kanske bara vill att jag ska ligga hemma och äta Brogyllens kanelbullar hela dagarna, men där går nog gränsen. 

Magen växer i lagom takt, de gick från att inte kunna ha mina jeans efter 20:00 till att nu inte kunna knäppa dom alls. Det är ju fantastiskt..not. Är så tacksam för att jag alltid kan bära träningskläder i min vardag, det är ju min lott i livet på något sätt.
 
Alla har alltid sagt till mig att ”när du blir gravid kommer din hy blir så mycket bättre, ditt hår kommer växa utav satan och bli så friskt och levande. 
Alltså, nej..nej nej nej nej nej. 

Min hy är torrare än någonsin, jag får finnar som om jag vore 12 år igen. Håret är torrare än någonsin och celluliter jag aldrig sett har smugit sig fram. Ganska komiskt! Så om du är gravid och känner ovanstående så är du inte ensam :). 

Sommaren närmar sig, MARS LIKSOM? Hur magiskt är inte det? Nu när jag vaknar på morgonen så är det liksom ljust..(ja, jag går inte upp 05 direkt haha). Sommarhetsen kommer sakta men säkert, ganska gott ändå. 
Jag är så anti ljus, jag är liksom den personen som går med solglasögon, keps och luva.
Björn brukar säga att det är min mörka demoner som kommer fram när ljuset kommer. Hahahah!!

Det som jag alltid varit lite känslig mot när det kommer till våren och sommaren är denna ständiga hets med att man ska gå ut till den där uteserveringen och konsumera mängder med alkohol. Oavsett vilken dag eller tid det är. 

Att liksom våga stå emot och bara säga att man inte vill eller att man KANSKE HAR PLANERAT ETT TRÄNINGSPASS? 
Mina kunder är väldigt duktiga på att komma till sina pass. Har haft någon som sagt ”Paulina, jag kommer inte idag. Jag ska dricka Rose i solen. Vi ses på torsdag”. 

Jag förstår det, åh gud vad jag förstår det. Jag hade aldrig kunnat göra det själv men jag förstår det verkligen. 

Jag tror ju på att ett balanserat liv är det bästa, verkligen! Om det ska hålla i längden så vill jag att mitt liv ska innehålla lite av allt. Lite maniskt beteende, lite hjärndött (typ coco-pops till frukost) och någon karatefylla per år.

BTW, har ni testat dessa? HELT FRÄLST.
Världens bästa preggo-snack!!!!


v.20, spa och strl 42.

Hello 
Alltså, välkommen in i V.20 Hur sjukt är inte detta? Känns typ som att det var igår det var den 6:e november och jag berättade för Björn att han skulle bli pappa!!!!

Det har minst sagt varit en turbulent tid, de senaste två veckorna. Jobbet har kommit igång ordentligt och jag har fått en extra roll på centret. JÄVLIGT kul måste jag säga! 

Så, hur mår kroppen nu? 
Vecka 20 är en ganska go tid, förutom att jag inte ser gravid ut utan att mina extra kilon från julmaten bara ligger kvar och blir fler. Snart kommer väl den där kulan som alla får förr eller senare. 

Träningsmässigt kör jag på precis som vanligt, förutom att jag inte har samma kraft, ork eller puls som förut. 
Jag tar det väldigt lugnt med för tunga vikter, ökar hellre antalet och sänker vikten. 
Finns liksom ingenting att bevisa nu, förutom att Junior ska må så bra som möjligt. Han får stå ut med tillräckligt med tanke på att jag jobbar på ett gym tänker jag, haha!

I helgen var vi i Varberg på ASIA SPA.
Jag fullkomligt ÄLSKAR detta stället, tycker det är helt magiskt och perfekt då det ligger 40 min från Göteborg med tåg.
 
På lördagen skulle vi upp och träna innan vi åkte dit, men alltså. Det finns ingenting som är så härligt som att förflytta sig från sängen till soffan och mysa med Junior och Björn. Tänk sen när han är ute… Tror vi behöver en större soffa haha.

Tillbaka till Varberg, bara kolla på detta rum:

HELT MAGISKT!!!

Jag kan ju också tillägga att det var ju INTE samma sak att gå på spa gravid som icke gravid. Fem minuter i bubbelpoolen och jag var DONE, bastun testade jag inte ens. Plus att jag fick köpa en baddräkt i strl 42. Mina bröst är numera 3 strl större än normalt…kul, j ä t t e k u l!  

Tur att deras ljusterapi samt mörkterapi rum är helt fantastiska…

HEJSVEJ

Systerskap eller systerhat?

Ja mina vänner, början av februari nu.
V. 18 i livet för junior, hetsen på gymmet börjar lägga sig och dagarna blir längre och längre. Skööönt!

En sak jag tänkt på som är så sjukt intressant är detta med att vi kvinnor alltid ska prata om GIRL POWER, att vi tjejer ska stötta varandra, att vi ska våga mer och vi ska kämpa.
Att genom systerskapet backa varandra i våra val, utmaningar och möjligheter.

Oavsett vilken period jag haft i mitt liv, så är det paradoxalt nog alltid tjejer som jag fått kämpa MEST med. 

Tjejer som ska försöka ställa sig över mig, tjejer som ska försöka bevisa att de är bättre samt tjejer som mår bättre av att trycka ner andra (iallafall för stunden).

Vi alla har sett filmen ”Mean Girls” och där får man ändå ett litet smakprov på hur JOBBIGA tjejer ibland kan vara. 

Missförstå mig inte, jag älskar kvinnor, den feminina sidan, kvinnor som tar för sig och allt som har med oss att göra.
Men på riktigt, vi kan vara riktigt överjävliga och missunnsamma mot varandra ibland.

Om vi tar ett exempel som jag stött på alldeles nyligen.
Många tycker såklart att det är intressant att fråga hur jag tänker kring min mammaledighet, jag jobbar drygt 10 tim per dag 5 dagar i veckan som det är. Så jag förstår att medlemmar, kunder och vänner frågar.

Det är välkommet såklart! Det som är så anmärkningsvärt med detta är att svaret lyssnar man inte på utan man lägger in sina egna värderingar DIREKT. Man vet svaret, eller snarare hur jag borde svara och agera. WTF?!


Jag och Björn (det är även hans barn) har sagt att jag kommer börja jobba några timmar i veckan i september.

Detta är ju heeeeeelt otänkbart enligt MÅNGA.
”Men oj, vart ska ni lämna ert barn?”
”Men oj, ska du sluta amma efter två månader?”
”Men oj, är det verkligen så bra?”
”Men oj, ska du inte vara hemma minst ett år?

Detta är bara en liten del, toppen på isberget av alla kommentarer som vi kvinnor kan få i vår vardag.
Av andra kvinnor, aldrig av män. Det intressanta är att de män som jag sagt detta till säger ”Det förstår jag, happy wife happy life”. Typ. 

Visst är det konstigt? Är det fler som känner igen sig i detta? Jag tycker i alla fall att alla par som skaffar barn gemensamt är ansvariga för att få barnet att må bra, efter sina förutsättningar och viljor.

Det finns ingen manual, alla är vi olika.
Och jag tycker att GIRL POWER borde ta skepnaden av nåt stärkande i detta fall.
För är detta Girl Power gillar jag Man Power mer….
Paulina out!

Veckans magiska crave: Frysta körsbär..