Träning under graviditet

Haaaaallå!
Så kul att börja skriva igen, även om det kommer handla mycket om livet med Douglas Jr och hans far så kommer jag försöka hålla denna plattform öppen för även er som inte tycker det är så intressant. Tro mig. Jag vet hur det är. 
Sjukt att detta inlägg varit klart i två veckor, men livet med DJ är hopplöst när det kommer till planering…oh yes!

När jag fick reda på att jag var gravid (dagen innan var 3-årsdag) så hade jag tre kunder som var gravida. I juni när jag gick på mammaledighet hade jag 14. 14 STYCKEN? Fatta vilken babyboom jag skapade (haha). 

Jag går in i mitt åttonde år som personlig tränare och kan med handen på hjärtat säga att jag är duktig på det jag gör och jag älskar det! På samma sätt som alla mina kunder är så sjukt grymma och gör som jag säger. Det är alltid den viktigaste regeln 🙂

Så här kommer min historia om hur jag tränade under min graviditet och MINA tankar om kan vara bra att ha i åtanke eller inte, du väljer!

Ganska tidigt i graviditeten så började jag känna mig tröttare.
Detta gjorde att jag avstod från all träning som krävde 100% alertness.
Jag la nog de första 20 veckorna på att bara låta kroppen göra sin grej.
Jag tränade om jag orkade, sov så mycket jag behövde och såg till att inte stressa upp mig.

Efter vecka 20 hände det något, jag fick en helt otrolig kraft. Det var som att Junior gav mig extra energi för att trycka igenom de sista veckorna. Trots all kraft, ork och energi så blev det inte mer än 2-3 pass på gymet i veckan. Jag har ju ett arbete som är väldigt fysiskt krävande så jag såg det som vardagsmotion att jobba.
Men de passen som blev av var inte mer än 30 minuter långa så det funkade alldeles utmärkt med jobbet. 

Sen de sista 10 veckorna (från vecka 30) så började jag slappna av mer, jag vilade mer och tränade mina 30 minuterspass.
Jag ville verkligen njuta av den tiden som jag och Björn hade kvar själva och så ville jag njuta av att ha Junior på insidan.
Detta kanske var både den första och sista gången jag var gravid, varför då inte stanna upp och njuta så mycket som möjligt? 

Ingen vet ju vad som kommer hända sedan och man ska inte ta sådana här saker för givet.

Jag kände helt enkelt inte för att pressa mig mer än vad jag behövde.
Vi snackar om 10-20 veckor av mitt liv som jag la på att ta hand om mig själv på insidan.
Mycket värt och det kan jag rekommendera alla. 

Det pratas mycket om träning och graviditet. 
De rekommendationerna som man får av barnmorskan är någonting man ska lyssna på, även om man tycker det är lite löjligt för man har koll på sin träning så handlar tyvärr inte dessa rekommendationer om dig.
Utan de handlar om ditt barn och den lilla personens välmående. 

Många frågade varför jag drog ner på träningen sista veckorna när jag ändå mådde så bra och hade så mycket energi.
För mig var det ganska enkelt, jag höll på att skapa ett barn i min mage..HUR SJUKT VAR INTE BARA DET?

Jag ville inte riskera att tappa något på magen, att jag skulle snubbla på något eller att jag skulle skada honom.
Jag slutade hoppa och springa (vilket jag vanligtvis älskar) vid vecka 14 för det fanns inget i mig som ville göra det, herregud jag har tränat sen jag var 8år, tror det är okej att ta det lite lugnt i några veckor.

Men! Vissa joggar till vecka 30 och löser det galant, vi alla är olika. Tror alla har ett ansvar att lyssna på just. Sin egen kropp och sina behov.
Kolla på Anna Haag som sprang ett lopp på 24 km som höggravid. Dock markerade hon på att hon inte sprang snabbt utan bara lufsade sig fram. Som en mysjogg! 

Summan av kardemumman. 

Det som funkar för någon annan kommer kanske inte funka för dig.
Du kan få inspiration! Men ni är inte samma person.

Så, är du gravid och vill fortsätta träna,
1. Rådgör med någon kunnig, gärna någon som är utbildad inom gravid träning innan du ger dig ut och tränar. 
2. Stanna upp och reflektera ibland, vissa grejer kanske inte är optimala när man är pregnant.
3. Viktuppgången kommer inte komma pga av att du inte tränar ihjäl dig eller att du slutar träna.
4. Var inte rädd utan lyssna på din kropp, inte på din envishet haha.
5. Om det är svårt så försök se detta som en chans i livet att släppa taget om kontrollen, för dessa 40 veckor är det inte du som bestämmer. 

Och till alla mina gravida kunder som jag tränat de senaste 10 månaderna, NI är helt enastående som kommit och kört trots trötthet, illamående, hormoner som hoppar upp och ner och massa andra jävelskap, haha. NI ÄR BÄST!

LOVE!
/p 

Nästa inlägg tar vi om tiden efter graviditeten :)! 

Här har ni en film på mig och Björn när vi tränar i vecka. 22 och jag avbröt efter 47 minuter. Jag började bli kall och lite yr, så det var ett ganska enkelt beslut att stoppa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s