Kroppshets, kroppsfixering, kroppsperfektion, kropp hit och dit!

Jag måste ändå säga att TACK för all fantastisk feedback som ni ger mig, ni anar inte hur mycket det betyder. Det är liksom ett kvitto på att det det man gör har effekt i folks liv. Tycker det är helt fantastiskt! 

I veckan har jag jobbat vääldigt många timmar. Jag brukar jobba ganska långa dagar och ganska många timmar i sträck. Vi var i Krakow förra helgen så allt har bara gått i ett denna veckan. Det kanske kommer ett litet inlägg om Krakow senare…

Men, nu till något viktigare!

Jag läser inte så många bloggar men de jag läser har oftast inriktningarna mode/skönhet, mat/livsstil och träning.
Men, när träning och skönhetsoperationer börjar gå hand i hand blir jag helt matt i huvudet. Äpplen och päron folks!
Så är det bara.

Som ni vet vid det här laget så arbetar jag med träning, fulltid och övertid.
Jag tränar folk och är lite av en hobbypsykolog samt att jag coachar folk i hur man bör äta. MEN, även i att älska sig själv för den man är (detta låter så äckligt klyschigt men det är verkligen så).

Det jag vill skriva om idag är något som ibland kan komma som en käftsmäll hos många i vardagen. Kroppshetsen. 

I min omgivning handlar det mycket om att ena dagen så vill man vara den superstarka tjejen, den med de synliga musklerna, definierade magmusklerna och kunna lyfta x antal kilo. Medan andra dagen så vill man vara den som är en typisk size zero. Smal och petite.

WHATS UP WITH THAT? 
Detta är något jag kan relatera till så hårt, alltså ÖVERDRIVET. 

Jag hatade när någon kom och sa ”jäklar va stor du är” och det jag gjorde förr när någon sa så var att jag gick ut på en promenad i två timmar, slopade alla tunga vikter och hoppade över vissa mål. 

Sen när jag fick höra ”men så smal du blivit” så blev jag lite rädd och började träna tungt igen. Allt för en meningslös jäkla skitkommentar. 

Sen var ekorrhjulet igång…

Nu råkar jag veta att det är otroligt många som kämpar med just denna hets. Att hela tiden kämpa emot sin genetik eller att försöka bli något som man inte riktigt vet vad det egentligen är. 

I vårt lilla samhälle (jag säger lilla för att förminska det för att det inte ska ta för stor plats hos er) så ska vi hela tiden försöka vara ”lyckliga”. Åh vad lyckligt allt är hela tiden!!

I dagsläget är de lyckliga de som har de dyraste väskorna, som går till frisören en gång i månaden för att ändra om sitt hår, de som har de nyaste träningskläderna, de som hänger på de typiska inneställena, de som retuscherar sina bilder, de som hela tiden promotar olika typer av skönhetsingrepp och dricker vissa drycker och tycker allt är magiskt, fantastiskt och AMAZING.  

Helt ärligt skiter jag fullständigt i det ovanstående för det är inget jag kan relatera till. Men jag har alltför många som kommit till mig de senaste 5 åren på SATS och kommit med samma snack och presenterat denna problematik.

I min värld sitter lyckan i något helt annat, lite som Bob Marley sa angående sina pengar: ”Richness is life forever”. Lite samma sak är det med materiella ting och skönhetsingrepp (för mig). Jag älskar fina grejer och jag älskar att köpa fina grejer. Men det är ingen beständig lycka och jag köper den inte för att någon ska titta på mig och säga ”kolla, hon måste vara lycklig”. Men ett rus kan man väl ändå kalla det, det är sen gammalt. 

Missförstå mig inte nu, många av mina absolut närmsta vänner har både silikonbröst, botox och restylane. Men de skulle ALDRIG någonsin gå ut och säga ”Hejhej, titta på mig! Idag har jag varit och blablabla”. Det där är deras ensak och de håller de för sig själva. Får de frågan så svarar de ärligt (det är just därför jag älskar dessa töser så otroligt mycket)

Plus att jag känner flera framgångsrika bloggerskor, men det behöver inte betyda att jag står för allt de står för trots att jag respekterar dem som personer.

När jag sitter på instagram och tittar igenom flödet så kan jag få en ordentlig klump i magen. Hur blev det såhär? Hur blev träning och kost någonting som vi förknippar med skönhet? Är det inte två helt olika grejer? Vad hände med den tiden när man gick och tränade för att må bra och man åt för att man behövde bränsle till kroppen? Vad hände med tiden då tjejer och killar var ute och spelade fotboll och skitade ner sig istället för att ta selfies inne på ett gym och skriva om att ”idag gick jag på löpbandet i 75 minuter och avslutade med 10 minuter mage”. 

Kroppshets i all ära, jag älskar att känna min snygg, stark och feminin. Jag ÄLKSAR att känna mig som Wonder Woman. Men det är jag det.
 
Vi tränar absolut för att vara snygga också, men man ska inte behöva välja.
Du kan vara snygg om du är smal, stark, överviktig, överdrivet definierad eller bara precis som du är.
DU ska inte behöva välja, du ska inte behöva bli påverkad av vad någon säger angående ett skönhetsideal (om du är den personen som följer folk som du är tveksam på eller ger dig dålig energi så ta bort dom PRONTO).

Jag tror och jag vet att om du ändrar ditt mindset och börjar tänka på dig själv och din egna lycka/framgång så kommer du att känna ett lugn.
I slutändan handlar detta om dig själv och vad du har innanför ditt pannben, inte vad någon annan tycker eller tänker. Fuck em.

Träna det du tycker är kul OCH det du är dålig på, gör dina svagheter på till dina styrkor.

Njut av livet och livets alla guldkorn. Såsom mat, sex, vänner eller vad det nu må vara.

Låt dig inte fastna i någon dålig vibe, utan när du känner att du har något du är tveksam på så tala med någon du litar på.
Om du inte har någon får du mer än gärna höra av dig till mig såklart 🙂

/ P

En reaktion till “Kroppshets, kroppsfixering, kroppsperfektion, kropp hit och dit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s